Alstersälvens avrinningsområde:

Norra delen av området – uppströms Borssjön

Den övre delen av området ligger till stor del ovanför högsta kustlinjen och markerna är magra, vilket gör sjöarna näringsfattiga och pH-värdena låga pga stor andel skog och myr i avrinningsområdet. Horssjön, Acksjön samt Lilla och Stora Böckeln har kraftigt färgat vatten till följd bl a av en stor andel myrmark i omgivningen. Mången däremot har klart vatten trots att den ligger i ungefär samma område. Förklaringen är att Mången matas med en stor andel grundvatten. Söder om Mången ligger nämligen Brattforsheden som hyser en av landets största grundvattentillgångar. Det avrinnande vattnet i Prostgårdsälven och Byckelsälven är näringsfattigt, svagbuffrat och tämligen starkt färgat.

I de övre delarna av området, ovanför den högsta kustlinjen, där marken till stor del består av svårvittrade bergarter med svag buffringsförmåga, finns vattenförekomster som är drabbade av försurning. Till dessa områden tillförs sura humusämnen från skogs- och myrmark. För att minska försurningen sker omfattande kalkning idag av sjöar, vattendrag och våtmarker i den norra delen av avrinningsområdet. Kalkningen har givit god effekt i området. Sjön Mången var kraftigt påverkad av försurning, men pH-värden som lägst nere på 4,4 (1982). Det många fiskar och annat liv i sjön som inte klarar av när det blir så surt i vatten. För att sjön ska få god ekologisk status behövs ett pH över 6. Idag är pH-värdet mer stabilt i sjön och i medel runt 6,9 (2013-2017). Idag har fiskarna och fiskare kommit tillbaka till sjön. Skogsmark, sjöar och vattendrag är i många fall naturligt sura. Nedfall av försurande ämnen har dock lett till en accelererad försurning. Försurningen påverkar växter och djur och bidrar till ökad korrosion, det vill säga att material vittrar sönder.

Nedfallet av försurande ämnen har under de senaste decennierna minskat, liksom antalet försurade sjöar och vattendrag. Fler åtgärder krävs dock för att minska utsläppen från landbaserade källor i Europa och från internationell sjöfart. Nationellt och lokalt är ett hållbart skogsbruk viktigt för att minska försurningspåverkan.

Södra delen av området – från Borssjön och till mynningen i Vänern

I de södra delarna av avrinningsområde är landskapet flackare och vattendragen mer lugnt strömmande jämfört med uppströms. Här finner vi också ett i större grad öppet och mer kulturpåverkat landskap, vilket ger många möjligheter till vackra utblickar över sjöarna. Flera områden, t ex Alsterdalen, är av mycket stort värde för kulturmiljövård och landskapsbild.

Alsterälven nedre delar utgör ett av de mer näringsrika vattensystemen i Värmlands län och problem med näringsläckage, syrgasbrist, algblomning och igenväxning har uppmärksammats under många år. Näringsbelastningen på vattnen inom detta avrinningsområde är hög, främst från omgivande jordbruksmark, reningsverk och enskilda avlopp. Interngödningen kan också vara stor, vilket innebär att näring på sjöarnas botten läcker näring till sjön. Syrefria bottnar uppträder i sjöarna och vissa år är det problem med algblomning. Alstersälvens vattenråd har ett projekt ”Alstern fri från övergödning” där vi mäter och undersöker tillflöden och sjön för att skapa en åtgärdsplan för sjön.